Min Älskade Pappa

I morgon 12 / 11-2010 är det exakt 24 år sedan min pappa somnade in.

Han blev bara 36 år gammal, exakt samma ålder som jag är i nu.
Jag minns ännu den dagen jag ringde till han och frågade vilken tid jag skulle komma och fira min första jul hos min pappa.

Han lät väldigt konstig i telefonen, både ledsen och förtvivlad,  försökte han förklara för mig att jag tyvärr inte kunde komma eftersom det inte fanns pengar.

Jag minns att jag sa att jag struntade i alla pengar och julklappar och kunde äta mariekex med smör om det så skulle vara, dricka vatten.....bara jag fick komma....jag ville bara träffa honom och dessutom komma ifrån fosterhemmet jag bodde på då.

Jag hade aldrig firat något med min far, eftersom han lämnade mig när jag var väldigt liten, tror innan jag ens var född, han hade väl sina orsaker men vet ej varför han lämnade mig.

Jag minns en gång när jag var liten, kanske 7-8 år, då jag hade stulit en gummibåt med motor på, och skulle rymma till Danmark, men tyvärr tog bensinen slut mellan Danmark och Sverige så jag fick börja ro....det var väldigt kallt och vågorna piskade en mot ansiktet minns jag.

Efter ett par timmar och det hade börjat mörkna  var jag trött och sliten när Hamlet färjan dök upp och tutade på mig i min gummibåt.......Dom öppnade bogen och kastade ut ett rep till mig och halade in mig, Jag var trött och frusen.
Sedan fick jag sitta i kaptenshytten och äta räckmacka och dricka varm oboy, medans kaptenen ringde polisen som sedan väntade på mig i hamnen.

Den natten vaknade jag av att en främmande man stod över mig i sängen och skrek på mig.
Det var min pappa...jag hade aldrig sett honom innan, och jag har Aldrig varit rädd för någon, men jag fick en känsla av respekt mot denna mannen som var min far.

Jag hörde inte vad han sa bara att han var arg för att jag stulit en båt och utsatt mitt liv för fara.

Jag rusade upp ur sängen, tog på mig och rymde igen, sov resten av natten i en trappuppgång på Lindängen i Malmö.

Nästa dag när jag gick hem fanns min pappa kvar och jag fick då reda på att det var min pappa.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna, jag var både arg och ledsen men glad på samma gång.

Han tog med mig till High Chapparal och det var det bästa tiden och minnet av min far,.
Jag fick en piska minns jag och en pistol, cowboyhatt och en Wanted poster....och jag kände hur glad jag var att vara med honom och bli uppskattad på ett sånt vis, att få vara barn, för det hade jag inte alltid fått vara efter alla Barnhem,Fosterhem, anstalter som man flackat runt på och försökt ta hand om sig själv, mina bröder och min mamma.

Vi tappade kontakten, och efter många år så tog vi upp den igen....detta var året 1986.
Vi pratade då om att jag skulle få komma och fira julen hos dig och jag blev jätteglad.

När jag den 12 / 11-1986 ringde för att bestämma vidare vilken tid jag skulle komma, och han lät konstig i telefonen, och han förklarade för mig att jag inte kunde komma eftersom det inte fanns pengar, visste jag inte att han senare efter vi lagt på, skulle somna in för gott.

Efter vårt samtal hade han gått ut i sin bil och dragit en slang från avgasröret in i bilen och tagit sitt liv.....
Vad det än var som gjorde att han tog sitt liv får man aldrig reda på, men en sak är ialla fall säkert....

Jag älskade varje minut jag fick med min pappa.......och jag älskar honom än idag....24 år efter sin död.

Vila i frid pappa......hoppas att mina blommor på din grav inte vissnar, utan står lika fint och länge som minnet efter dig.

Din Son Morgan Stoltz